Oj, har glömt skriva här. Men vet inte om jag ska fortsätta så det har varit lite tudelat. Livet rullar på, Louie växer och nästa tisdag blir han hela 6 månader! Helt galet! Vilket också betyder att jag gjort halva min mammaledighet:( det går så fort!
Hoppas ni mår bra, ni som fortfarande kikar in här!=)
Vad har hänt sen sist? Well, vi har just nu sjukstuga. Louie blev förkyld förra veckan och min sambo igår. Kurerar oss för fullt för på lördag är det dop. Louie blir även då 4 månader och efter helgen tänkte vi börja med smakportioner och se vad han gillar, ska bli så roligt!
Vi har hängt med mammagruppen, tagit 3000 promenader, ammat en miljon gånger, sett honom utvecklats, torkat massor av kräk och myst massor av gånger i soffan framför OS.
Nästa vecka flyger vi ner till Skåne och mina föräldrar, ska bli spännande hur han fixar flygningen. Ser att flera av IVF-tjejerna jag följt nu fått bebisar, så UNDERBART!!
Idag är det exakt ett år sedan jag tog det där testet och fick veta att vi skulle få barn. Nästbästa dagen i mitt liv. Att få ett plus efter ett års kämpande, det var helt magiskt. Jag trippade som på små moln hela den dagen och njöt av min lilla hemlighet. När en vän sen på kvällen skickade att Beyonce lagt upp bild på att hon också väntade barn var det som ett tecken, haha, vilket magiskt år 2017 skulle bli.
Idag har jag också varit mamma i exakt 100 dagar. De bästa 100 dagarna i mitt liv, som jag ÄLSKAR att vara Louies mamma och att få spendera dagarna med honom är guld, för varje dag som går blir han roligare och härligare. Jag förstår verkligen alla som säger att få barn är meningen med livet, för han är min mening med mitt liv. Min goseplutt.
För ett år sedan åkte vi till Huddinge för att göra återföringen av embryot som skulle till att bli Louie, som var Louie. Det är hela ett år sedan som vi gjorde vårt första ivf-försök och slets mellan hopp och förtvivlan när ägglossningtestet vägrade slå om till fast gubbe när det skulle slå om men som till slut gjorde det på exakt rätt dag. Det var lixom meningen. Jag är inte den som tror på högre makter eller dylikt men den proceduren med att testet slog om på rätt dag, återföringen gjordes på sättet det gjordes och vi fick ett positivt resultat direkt, ja det var fanken meningen.
7 dagar senare, 1 februari, tog jag testet som visade positivt och den 24e oktober kom så lille Louie, det bästa som hänt mig. Därför är den 23 januari en väldigt speciell dag för mig. Tänk vad livet ger ibland.
Det är fredag och Louie har hämtat sig och är nu i princip frisk. Det har varit tufft med sömn under veckan och Louie har velat vara nära hela hela tiden så har mest suttit med honom eller gått runt lägenheten med honom i famnen. Haft honom sovandes på mig eller tätt intill. I början var det hjärtskärande att ge medicinen men de senaste två dagarna har han knappt gråtit när vi gett honom den, min starka lille pojke!
Så skönt att detta snart är över och jag hoppas verkligen inte detta är en start på öroninflammation bonanza var sjätte månad!
Detta är första veckan sen jag blev mamma som jag känt av riiiiiktig trötthet, knappt kunnat hålla ögonen öppna på nattpassen. Sambon ska iväg med Louie några timmar i eftermiddag och då ska jag få sova ostört. Har otroligt svårt att somna när han är i något annat rum. Oroar mig ständigt. Lite lättare när han är ute på promenad eller liknande. Konstigt men så är det. Ser fram emot helg!
Jag tyckte Louie inte riktigt var sig själv igår. Han sov väldigt korta stunder på dagen och ja, det var bara något som var off. Vid 18 på kvällen när sambon kom hem började han bli mer och mer kinkig och skrek en del. Vi lyckades få honom att somna två gånger men han vaknade nästan lika snabbt. Vid 21 började skriken bli okontrollerbara, han var otröstlig. Ville inte ammas, inte äta något, inte bli buren, inte ligga i vagnen, inte ligga i sängen, INGET funkade. Vi ringde 1177 som rådde oss att åka in till akuten. Vilket vi såklart då gjorde. Han somnade i bilen in och i famnen på akuten men vaknade igen. När han skulle vägas och undersökas skrek han så mycket att mina tårar rann och jag bad dom sluta för det gjorde så ont i hela kroppen av hans skrikande. Vid 12 fick han alvedon och först då blev han lugn, somnade och sov tills läkaren kom in och gav honom antibiotika. Öroninflammation hade han. Att se honom så ledsen, upprörd, rädd, aldrig varit med om så jobbiga känslor, ens lille lille bebis har ont och jag kan inte göra något. Eller ja, nu gjorde vi ju något, han fick alvedon och medicin och när vi kom hem och la honom somnade han direkt och sov fyra timmar rakt av, stackaren.
Nu på morgonen har han ätit bra, tagit sin medicin, lekt lite men framförallt sovit ännu mer. Stackars lillen måste vara helt utmattad efter dagen igår.
En förstår ju att detta är ju bara första gången av massor av gånger ens barn kommer ha ont/må dåligt men denna första gång var hemsk. Och då var det “bara” öronen. Usch, att vara förälder är verkligen en tuff grej, att orka vara tuff för sitt barn, att vara den starka. En prövning, helt klart.
Ska också försöka sova lite, vi var på akuten till 2, sen vaknade jag varannan halvtimme och tittade till honom så har ej fått sova jättemycket.
Varken jag eller Louie brukar gå upp vidare tidigt, vi ligger ofta kvar tills runt 10, ammar, slumrar, jollrar och myser. Men idag var det dags för mammagrupp kl 10 så halv åtta gick jag upp, Louie fortsatte sova. Jag hann klä på mig, sminka mig OCH göra gröt innan herrn behagade vakna. Vi käkade och sen gav jag mig av en timme innan det startade. Gick bort till min kullerstensrondell och sövde Louie och vandrade sedan lugnt bort till gallerian och BVC.
Först där (ÄR ALLTID FÖRST ÖVERALLT) och jag ammade lite. Fler och fler tjejer kom och till slut fick vi gå in i ett rum. GIVETVIS där och då började Louie gallskrika. Innan jag fått av jacka, upp med ersättning och på med jacka igen(kunde inte bära jacka, väska och mata Louie samtidigt) så hann han komma igång ORDENTLIGT. Gud, tänkte jag, att det alltid är min bebis som ska skrika….
Meeeeeen när Louie fått mat så var han så nöjd så (förutom när han fick syn på barnmorskan och hon sa hej till honom, då jävlar skrek han, haha, lite roligt) och en del av de andra bebisarna skrek högre än högst.
Vi pratade om allt möjligt, om amning, ersättning, sovrutiner, vad vi gör om dagarna osv osv. Verkade vara en del trevliga tjejer. Jag tog på mig att sätta ihop en whatsapp-grupp så nu kanske det finns möjlighet att träffas. Får se!
Vid kvart i tolv var Louie så trött att det var dags att gå hem. Så fort vi var ute i friska luften somnade han in och han sover fortfarande. Jag har städat upp här hemma och gjort mig en kopp kaffe. Njuter för fulla muggar. Livet är rätt jädrans gött just nu och gud vad jag tycker om min bebis, trots hans skrikande så är han den finaste bebis i världshistorien (nej då, partisk?, jag?;)
Vi har haft en så mysig helg! Har fastnat i Beck-filmerna och har sett ungefär 5 stycken. Louie somnade in vid 21 i fredagsnatt och sov FEM OCH EN HALV TIMME!! Jag var helt chockad när jag vaknade vid 2 och insåg att han fortfarande sov. Sen sov han 2h i stöten fram till morgonen runt 09.00. Magiskt.
Gick sedan en lång promenad med Louie sovande i vagnen. Han sover ungefär 3 ggr om dagen och sen somnade han runt 21 lördagkväll. Vi försökte några gånger utan nestet i spjälsängen men det var han inte nöjd med, vaknade efter 15 minuter varje gång. Vi lade tillbaka nestet och boom, han somnade och sov 4h och 45 min. Vad händer? Med risk för att jinxa det och att han återgår till dåliga sovvanor men halleda, så gott med så mycket sömn. Träffade en granne med två barn och hon berättade att hennes förstfödda endast sovit 1h åt gången i 6 månader. Herregud, Louie sover ju massor i jämförelse!
Idag tog vi också en promenad i -4 grader. Krispigt och kallt. Louie sov lika gott idag som igår. Kylan kanske söver.
Imorgon är det dags för mamma-gruppen, ska bli kul!
Det är fredag och Louie bröt sin 2h timmars sovsvit med att slänga in en 3h sömnperiod mellan 00.30 till 03.30 inatt och jag tackade nöjt och sov gott. Tänk att 3h numera känns som en hel natt, haha. Stört.
Börjar skönja ett mönster (som antagligen försvinner nästa vecka) i hans sovande på dagen med. Vid halv sju vaknade han och jag la honom hos mig i sängen, vi ammar och slumrar in igen. Vid 8.30 är han less, då får vi gå upp. Vi äter frulle, byter om och han “gymmar” lite, hehe. Vid halv tio får han lite till mat och sen blir han akuttrött och jag går några varv och sjunger “Björnen sover” (den enda han verkligen gillar och blir lugn av) och lägger honom sedan i vagnen och rullar över en tröskel. Trösklar är för övrigt GULD för att vagga till sömns. Nu sover han och jag hoppas på iaf en timme.
Vid lunch kommer vän med sin bebis och vi alla fyra får äta innan vi ger oss ut på en långpromenad och då kan Louie ta sin andra tupplur för dagen. Sen kommer han nog vilja sova runt 4-5 igen.
Det är så mysigt att lära känna honom, hur han fungerar, vad han behöver och när han behöver det. Försöker hela tiden lyssna in honom, se hans mönster och hur han beter sig. Det är inte alltid lätt men för varje dag som går så blir vi mer och mer synkade. Min lille gosseknopp!
Han har för övrigt växt ur sina bodies, typ allihopa så imorgon måste jag handla nytt. Måste och måste, det är ju sjukt kul att handla bebiskläder!!!=)
hurricanebarney.wordpress.com 